Estetisk utbildning på professionell nivå

Kulturama

Här kan du se in i framtiden - tre föredetta studenter på Kulturama som verkligen lyckats - mycket tack vare sin tid på skolan.

Dea Norberg

Kulturamas Danslinje och Musikallinje 1994-1996. Artist, dansare och sångare

Dansen har gett mig så himla mycket i mitt liv, att få jobba med dans och känna sig fri i kroppen, att använda den och uttrycka sig. Man sköter och håller kroppen igång. Det blir en livsstil.

Mitt mål, sedan jag var liten, har alltid varit att bli körsångerska. Det är komiskt att jag satt och tittade på Melodifestivalen och galor och drömde om att få arbeta som musiker på scen bakom artister. Där bakom det notstället vill jag stå, tänkte jag. Och nu har jag arbetat som huskör/dansare på Melodifestivalen under flera år.

Jag ville ha kombinationen dans och sång vilket gjorde att jag sökte Kulturama. Dessutom lockade Stockholm. När jag kom till Kulturama gick jag musikallinjen ett år. Men jag hade redan utbildat mig inom sång, så det var dansen som utvecklade mig mer. Därför fokuserade jag allt mer på att träna dans och gick danslinjen för att fördjupa mig och valde att sjunga på fritiden. Så detta har blivit min styrka att kunna både sjunga och dansa samtidigt.

Kulturamas danslinje är jättebra om man vill ta dansen vidare. Danslärarna var jättebra. Jag känner att de åren som jag la på dansen gav mig grunden till mitt fortsatta yrkesliv. Den ledde mig till Danshögskolan och ut i yrkeslivet.

Utbildningarna, dans och musikal, ökade mitt medvetande sceniskt och textmässigt. De har gett mig mycket till mitt artisteri. En utbildning ger också ett annat själv förtroende.

Varje utbildning du går bidrar till att få nya kontakter. Jag arbetar regelbundet med folk från tidigare utbildningar som t ex Kulturamas Musikallinje och från Kulturmas Danslinje. Nu senast arbetade jag med en kompis som koreograferade en show jag var med i. Jag träffade henne på Kulturamas Musikallinje och hon har blivit en god vän och kollega.

Kulturama har varit ett bra led i mitt kontaktnät och för mitt yrkesliv.

Dea har arbetat med artister som Patrik Isaksson, Lena Philipsson, Orup, Petter, Carola, Tommy Körberg, Charlotte Perelli, Robyn, Håkan Hellström, Markolio, E-Type, Lisa Nilsson, Jill Jonsson m fl.

Anna Christoffersson

Elev jazz rock soul linjen år 1 och yrkeslinjen 2002-04. grammisnominerad till årets jazzskiva 2007. Släppte i september 2008 en ny cd som höjts till skyarna av musikrecensenter.

Sången handlar om livet för mig. Den betyder allt, alla känslor finns där. Under en period i livet räddade sången mitt liv.

Jag gick aldrig någon sångskola utan min farmor sjöng gamla folkvisor tillsammans med mig. Ju sorgligare en sång var desto mer gillade jag den. Det var på det sättet jag lärde mig sjunga.

Under gymnasiet blev jag blyg och höll upp med sången. Men jag gick hela tiden och tänkte att jag ville hålla på med musik. Vid 24 års ålder kände jag att jag var tvungen att satsa på sången. Det fanns en längtan som blev för stark. Sången är mitt språk, mitt sätt att kommunicera.

Jag bodde i Göteborg och gick en 10-veckors sångkurs på folkuniversitetet. Det var läraren där som rekommenderade mig att söka Kulturama. Det var nervöst att åka till Kulturama men juryn var jättebra. Jag sökte egentligen år  2 men juryn tipsade mig att söka år 1. Det var perfekt att hamna där och jag hamnade i en jättebra klass.

Det som jag tycker är bra är att man kan komma helt blank till Kulturama. Jag kunde t ex inte läsa noter men lärde mig det på Kulturama. För mig var det bra att gå heltid. Jag levde med musik dygnet runt och övade hela tiden, även på kvällarna. Det var härligt. Alla som var på skolan brann för någonting, hade ett gemensamt intresse. Det finns en stark gemenskap inom musik.

Lärarna är riktigt bra, de håller en hög nivå. Alla är riktiga musiker och bra pedagoger. De kan se saker i mig som jag själv inte ser och tar fram det som är jag. Kombinationen ämnen är bra och bildar en helhet när man ska arbeta professionellt. Det är också bra att man får testa och upptäcka olika musikstilar. Att Kulturama är en bra skola syns på att det går bra för alla som gått här.

Efter Kulturama gick jag SMI direkt. Där träffade jag Steve Dobrogosz som var pianist på skolan. Han tog initiativ att vi skulle göra en skiva tillsammans. Vi blev glada och överraskade att skivan blev Grammis­nominerad. Nu turnerar jag med Steve och har precis fått ett skivkontrakt som soloartist.

Mina råd till er som vill satsa på sång är att verkligen gå in för det. Öva och ta hand om din röst. Att gå en utbildning gav mig väldigt mycket. Där fanns någon som pushade på och lärde mig sångteknik. I början vet man inte själv vad man kan och en bra lärare kan få ut det ur dig. 

Ta vara på tiden. Var inte rädd att gå på djupet. Våga att gå ett steg längre. Det kan vara jobbigt, men det utvecklar ditt uttryck och du får en äkta känsla.

Jonas Barringer

Gick ut 2-årig filmutbildning vår 2007. Idag eget företag och verksam som filmfotograf och filmelektriker.

När jag sökte utbildning var det viktigaste för mig var att Kulturama var inriktad på spelfilm, att man arbetade med riktig film dvs 16 mm och att ut-bildningen är bred. Viktigt var också att man arbetar mycket praktiskt med filmproduktion och att undervisningen var projektbaserad.

På Kulturama fick vi lära oss arbetsflödet, hur varje yrkesroll fungerar och hur arbetsordning och ansvarsfördel-ning fungerar på filminspelningar i verkligheten. Vilket man inte kan få på andra ställen. Jag lärde mig även tekniska delar.

Jag kunde ingenting om t ex ljud, filmkameran eller kameraåkningar innan jag började på skolan.

Alla projekt är helt olika varandra. Olika uppdrag, utrustning, förutsättningar och gruppkonstellationer vilket gör att man hela tiden utmanas att bli bättre. Projekten har utvecklat mig väldigt mycket. Det är också då som man har som roligast, att vara ute på produktion, att själv ta ansvar från att skapa idén till att få en färdig produkt. Otroligt lärorikt och kul.

Idag, ett år efter utbildningen, arbetar jag som fotograf och filmelektriker. Efter skolan arbetade jag tillfälligt på ett teknikföretag och flyttade samtidigt in i ett kontorshus där det satt sex filmproduktionsbolag i ett öppet kontorslandskap. Där utbyter man idéer och hjälper varandra om det behövs. Redan efter en månad började det komma in en del arbeten, främst reklamfilm. Samarbetet gjorde att jag ganska snabbt kom igång i branschen.

Jag har sedan dess gjort cirka sextio jobb med totalt hundra inspelningsdagar vilket är bra för ett första år tycker jag. 85-90% är reklamfilm och jag kan redan nu leva på arbetet. Jag är väldigt nöjd så här långt.

Mina råd till dig som funderar på filmutbildning är att här får du chans att varje dag få leva med film på heltid. Du blir utmanad varje dag och får ständigt nya uppgifter som tvingar dig att utvecklas. Du möter de krav som yrkeslivet kräver. Jag har svårt att se var du ska kunna få den träning och utveckling som krävs utan en utbildning som denna. Utbildningen har definitivt hjälpt mig att kunna arbeta i filmbranschen.